Kampanjjournalistik - ett avbräck för den objektiva journalistiken?
Även om en journalist strävar efter objektivitet är ju tidningen själv oftast politiskt uttalad i sin inriktning. Krönikören uttrycker ju också fritt sina tankar och resonemang kring alla möjliga frågor, så visst finns subjektiva inslag i en tidning. Kanske är det på detta sätt man ska se kampanjjournalistiken? Som ett sätt för tidningen att ta ställning.
Ett exempel på indirekt kampanjjournalistik av det mer lättsamma slaget kan ju turerna kring Peter Forsbergs skadade fot, och OS-medverkan i vintras, vara. Expressen körde flera artiklar som syftade till att haussa "Foppas" form. Problemet var ju bara att hans medverkan i elitserien var ganska sporadisk, även om han glänste med jämna mellanrum. Bengt Åke Gustavsson gav honom en mer eller mindre stående inbjudan till Tre Kronor, mycket på grund av skriverier i pressen tror jag även om jag inte har några belägg för det. Resultatet i OS blev väl trots allt detta ståhej ganska avslaget.
På samma sätt tror jag den svenska regeringen kände påtryckningar från media att få Annika Östberg överlämnad till Sverige. Fredrik Reinfeldt presenterade också detta som en stor framgång när allt slutligen blev klart. Att Östbergs fall blev en så stor fråga för svenska tidningar tror jag dels beror på att hon suttit så länge i utländskt fängelse jämfört med vad den svenska strafftiden skulle ha varit, och dels på att hennes medverkan i morden på något sätt ofta framställs som oklar. Leif GW Persson påpekade dock i samband med detta att hon faktiskt är dömd för något så grovt som medhjälp till mord. Detta kändes helt på sin plats då hon framställts lite väl oskyldigt i media ibland.
Jag tycker inte att dessa kampanjer per automatik är dålig journalistik. När det gäller Dawit Isaak och Aun San Suu Kyi handlar det mer om att de får bli symboler för yttrandefrihet och demokrati, än om att ge personer extra uppmärksamhet för att få dem frigivna. När kampanjjournalistiken handlar om sådana grundläggande, men inte självklara, frågor tycker jag definitivt att den uppfyller ett gott journalistiskt syfte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaIntressant och tänkvärt inlägg! Håller verkligen med dig om att kampanjjournalistik i vissa fall fyller ett gott syfte. Speciellt i sådana fall som med Dawit Isaak och Aun San Suu Kyi som du nämmner ovan.
Mikaela Johansson
Hej!
SvaraRaderaKul att du drog upp ett annat slagt exempel på kampanjhournalistik också. Det fick mig att tänka i lite andra banor. Tänker till exempel på hypade artister och sådant som automatiskt blir bra ibland bara för att media säger att dom är bra. Eller tänk också på typ Michael Moores filmer. De är verkligen välgjorda filmer med journalistiskt innehåll men de har istället nästan tappat trovärdighet istället på grund av all uppståndelse kring dem.
Komplicerat område! :)
/Jenny
Hej Tomas
SvaraRaderaJag håller med dig att kampanjjournalistiken kan vara subjektiv. Slutsatsen för mig är att även om det finns problem med journalistiskt kampanjdrivande, tycker jag att i vissa fall är det både bra och nödvändigt. Problemet är dock vilken fråga ska väljas för att mobilisera den stora läsarkretsen?
/S Sultan
Hej!
SvaraRaderaJag tycker precis som du att kampanjjournalistik är bra när den handlar om personer som Isaak och Kyi, vilka får bli en slags symbol för demokrati och rättvisa. Men samtidigt måste ju pressen också lyckas hålla en balansgång. Ditt exempel om Forsberg var bra, det hade jag inte tänkt på. Kampanjjournalistik kan ju faktiskt också handla om mindre viktiga saker, precis som du skriver.
Mvh Maria Svenningsson